Indisk leopard (Panthera pardus fusca)

Den magnifika och smidigt byggda leoparden är Indiens tredje största kattdjur, efter bengalisk tiger och asiatiskt lejon. Leoparden finns över hela Indien. Den är skygg och gömmer sig gärna i träd eller i klippterräng. Leoparden är en överlevare på så vis att den klarar sig bra i en mängd olika biotoper, som tropisk regnskog, savann, gräs- och buskmarker, berg, halvöknar och skogar.

leopard på Sri lanka

De flesta leoparder känns igen på sin orangegula päls med svarta rosetter. Rosetterna är oftast mindre runt omkring och på huvudet, och större med ett ljusare fält på kroppen. Teckningen varierar mycket. Precis som för tigern är leopardens öron svarta på baksidan, med en vit fläck mitt i som fungerar som ”följa efter”-signal till ungarna.

Med en kroppslängd på lite drygt två meter inklusive svans är leoparden betydligt mindre än både tigern och lejonet. Leoparden lever inte i flock utan ensam och i ett eget revir, förutom då honan har ungar (vanligtvis tills ungarna är ungefär två år). Honan kan få 1-6 ungar per kull, vanligast är 2-4 ungar per kull.

Leoparden är trots sin relativt lilla och smidiga kropp en duktig jägare, men den fångar ofta mindre byten än vad till exempel tigern gör. Anledningen till att leoparden föredrar mindre byten är att den gärna drar upp sitt byte i ett träd där många rovdjur och asätare har svårt att komma åt bytet. Hjortar, apor, fåglar och reptiler hör till leopardens favoritföda – liksom kor, getter och hundar vilket bidrar till att den är impopulär besökare i byar.

Enligt den internationella naturvårdsunionen IUCN är leoparden som art sårbar. Människan har länge bedrivit jakt på leoparden för dess päls skull men också för att den dödar tamboskap. Populationen minskar ständigt.

Ett av de bästa ställena för att se leopard i Indien är i Satpura nationalpark – läppbjörnens djungel. Satpura finns som tillval på NaturResors Tigersafari Indien.

Läs även:

Fotografera tiger 

Se läppbjörn på Sri lanka

 Se blåval på Sri Lanka

Djur på Sri Lanka – Leopard

Fotografera tiger – 12 tips av Annelie Utter

På safari i Indien fotograferar vi tiger från en helt öppen jeep. Vi rör oss i några av Indiens finaste nationalparker där vi har bästa tänkbara möjligheter att fotografera och möta vild tiger på nära håll. Vi är två till fyra personer i varje jeep. På NaturResors tigersafari i Indien kan du också välja en ”foto special” vilket betyder endast två gäster i varje bil. Perfekt om du vill ha mer utrymme och har flera olika kameror. Jag erbjuder också ytterligare en variant som BBC och andra naturfilmare använder sig av när de ska filma och fotografera tiger. Detta är ett dyrare alternativ som måste bokas flera månader innan avresa. Hör av dig så berättar jag mer!

Äntligen var vi framme! De kommande fyra nätterna skulle vi bo på El Karama Lodge i Laikipia. Jag var förväntansfull och hade en härlig känsla i kroppen. Ni vet den där känslan när hela semestern fortfarande  ligger framför en…Vi fick ett varmt mottagande av personalen samt ägaren Sophie. Det visade sig att vi var de enda turisterna på lodgen, vilken lyx! Dagarna på El Karama kom att kantas av många spännande safariturer, fiske, bad i poolen, mysiga kvällar framför brasan och fantastik mat. Maten på El Karama är egentligen värd ett kapitel för sig. Jag måste nog erkänna att jag blev lite överraskad. Det fanns absolut ingenting att klaga på och som pricken över i serverades en chokladmousse som var något utöver det vanliga.

För mig var det verkligen ett privilegium att vi hade detta gigantiska område för oss själva. Känslan av att få följa och fotografera en lejonfamilj i två timmar utan en enda bil eller människa i sikte var magisk. Precis som vårt unika möte med en grevy´s zebra och hennes föl.

Utöver alla fantastiska möten med djur är det tre tillfällen som jag särskilt bär med mig i minnet från El Karama. Efter första morgonsafarin överraskades vi med frukost på savannen. Mitt ute i ingenstans stod kocken Isac med ett fullt uppdukat frukostbord.

En mer fridfull frukost får man nog leta efter…

En kväll avslutade vi safarituren med att avnjuta en kall öl i solnedgången ute på savannen. Vi satt på en varm klippa med en stjärnklar himmel ovanför oss och lyssnade till ljudet av savannens alla nattaktiva djur. Redan där och då visste jag att jag skulle tänka tillbaka på just den stunden många gånger hemma i Stockholm.

Efter sista kvällssafarin när vi alla trodde att vi var på väg tillbaka till lodgen såg vi plötsligt en brasa samt tända lyktor på långt håll. När vi kom fram möttes vi återigen av Isac som var i full färd med att förbereda kvällens barbeque. Att sitta i mörkret framför brasan och äta en god middag, med flodhästar som närmsta granne, var en perfekt avslutning på vistelsen i Laikipia.

Morgonen därpå var det dags att åka vidare till Masai Mara. Trots att vi hade haft fantastiska dagar vid El Karama var jag spänd över vad Masai Mara hade att erbjuda.

Väl framme hann vi inte mer än att landa innan vår guide Kimimi fann en leopard.

För mig som älskar kattdjur var detta extra spännande, resans första leopard!

1,5 h spenderade vi med denna vackra hane. Fotomöjligheterna var många när han bjöd på en underhållande show men i takt med att mörkret lade sig över savannen lämnade vi vår nyfunna vän och åkte vidare till Mara Eden Camp. Där väntade middag och sedan stupade vi alla i säng.

Mara Eden Camp låg precis vid Mara River. Jag njöt av att sitta utanför tältet och iaktta djurlivet kring floden och jag fullkomligt älskade känslan av att somna till ljudet av flodhästar och lejon på kvällarna.

En av resans absoluta höjdpunkter var när vi sista dagen vid Mara Eden Camp äntligen hade turen på vår sida och fick se när gnuerna och zebrorna korsade Mara River. Detta beskrivs ofta som ett ”magnifikt naturskådespel” och jag kan inte annat än att hålla med. Vilken upplevelse! Kamerorna smattrade runt omkring oss samtidigt som de panikslagna gnuerna vadade över floden. Min kamera fick jobba hårt, men för en kort stund lade jag den åt sidan och bara njöt av stunden. Efteråt när vi åkte tillbaka till lodgen för att äta lunch kände jag mig faktiskt lite extra lycklig.

Masai Mara bjöd dock på mycket mer än migrationen. Vi hade bland annat många oförglömliga möten med lejon, och det ena överträffade det andra.

Resans sista två nätter spenderade vi på JK Mara Camp tillsammans med masaierna. Där fick vi även äran att bli inbjudna till Kimimis hem och träffa hans familj vilket var väldigt roligt.

Näst sista morgonen gick safarin helt i gepardens tecken. Vi såg hela sex olika geparder, varav två ungar och en jakt. Det blev bara bättre och bättre!

Efter tio dagar var det dags att åka hem till Sverige igen. Hela gruppen var väldigt nöjd och vi kunde alla åka hem med många fina och oförglömliga minnen.

Tack Annelie och NaturResor för en fantastisk resa! Hoppas att vi ses snart igen!

Nyfödd bergsgorilla i nationalparken Bwindi

Sådant här händer bara i Uganda! Den 11 november föddes ännu en bergsgorilla i nationalparken och världsarvet Bwindi Impenetrable Forest i västra Uganda. Det är den tredje gorillan som föds här på bara tre månader!

Den lilla gorillaungen, som tillhör Rushegura-gruppen, föddes på morgonen och sågs av en viltspårare senare under dagen. Uganda Wildlife Authority övervakar gorillorna dagligen för att försäkra att de är vid god hälsa.

Med sina fler än 450 bergsgorillor är Bwindi det gorillatätaste området i världen. Hit reser vi på NaturResors Gorillasafari i Uganda. Anneli Utter har världsrekord i antal betalda besök hos gorillorna, med för tillfället 55 besök!

Totalt finns det omkring 900 vilda bergsgorillor kvar i världen, varav drygt hälften lever i Uganda. Gorillornas babyboom ses som ett tydligt bevis på att konsekventa och långsiktiga bevarandeåtgärder ger resultat. Varje födsel är en anledning att fira!

Drömresan till Kenya

Mycket kan hända på tio dagar men aldrig trodde jag att jag skulle få vara med om så mycket som jag fick under resan i Kenya! Det bästa jag gjort, utan tvekan. Jag har fått minnen för livet.

Jag skulle kunna skriva en bok på tusen sidor och ändå inte kunna förklara känslan av att sitta i safaribilen och blicka ut över savannen, men jag ska åtminstone försöka.

Det har varit mycket safari vilket gjort att vi fått se mycket djur, och när vi inte varit ute och fotograferat alla vackra djur så har vi ätit väldigt god mat, vilket jag faktiskt inte hade förväntat mig.  

Personalen på lodgerna har varit väldigt trevliga och det har även vår chaufför, i Masai Mara, Kimimi, varit.

När jag hade kommit hem fick jag ofta frågan: “Vad var höjdpunkten?”  Allt för svårt att bara välja en höjdpunkt så jag berättade istället om de bästa höjdpunkterna.

När vi bodde på lodgen El Karama så var fokuset på djur som inte finns i Masai Mara. Greyvé Zebra var en av dem. Vi fick inte bara se en Greyvé Zebra utan också dess föl, något som var sällsynt att få se.  Det var väldigt fint att få se det lilla fölet, som försökte leka med impalor!

Vi fick se många lejon med byten men den häftigaste gången var när en vacker lejonhane låg och tuggade på en gnu. Plötsligt reste han sig upp och kom gående, med gnun i munnen, rakt emot mig. Jag måste erkänna att hjärtat hoppade över ett slag.

Vid ett annat tillfälle blev jag också lite skraj. Nattvakterna följde oss hem efter middagen när jag hörde grymtanden. Där stod en flodhäst och betade, tre meter från stigen… Nattvakterna sade: “Don’t worry. We know him.”

Om jag måste välja en höjdpunkt så är det när gnuerna krossade Mara River. Det var speciellt att se. De hungriga krokodilerna som väntade i vattnet och de panikslagna gnuerna.

Vi fick även se massor av geparder och två gepardungar, lejon och lejonungar, elefanter, giraffer, bufflar, antiloper och en leopard för att nämna några av dem.

Annelie sade att vi hade väldig tur men jag tror det är mest skicklighet från henne och hennes kontakter.

Jag måste även nämna att jag har världens häftigaste farmor, som bjöd mig på den här resan! Tack farmor och tack Naturresor.
Av: Filippa Ljungqvist – Medresenär på Fotosafari Kenya 2016

Okavangodeltat, Botswana

Att fotografera i Okavango från en så kallad mokoro-kanot, en urholkad trädstam, är en av många guldkantade ingredienser på NaturResors Fotosafari i Botswana med Kalahariöknen och Okavangodeltat.

Okavango är världens största inlandsdelta och ett unikt ekosystem som av Unesco rubriceras som världsarv. I Okavango glider du fram i makligt tempo och spanar efter flodhästar och elefanter. Att få uppleva det i sällskap med likasinnade, kunniga naturguider och naturfotografen Annelie Utter gör givetvis inte det hela sämre!

Floden Okavango är Afrikas fjärde största flod och börjar under namnet Cubango i Angola. En gång i tiden mynnade floden ut i den sedan flera tusen år uttorkade Makgadikgadisjön. Istället för att nu rinna ut i Atlanten 30 mil bort sprider den sig olika strömfåror över den flacka norra delen av Botswana och rinner så småningom ut i norra Kalahariöknen.

Reservatet Moremi ligger i den nordöstra delen av Okavangodeltat. Det bildades redan 1963 och täcker omkring 3 000 kvadratkilometer, vilket inkluderar såväl tusentals stora öar som laguner och sumpmarker. Ekoturism har bidragit med många arbetstillfällen för lokalbefolkningen som är skickliga på att identifiera och spåra djurliv.

Kungsfiskare, fiskuv och den afrikanska fiskörnen hör till de över 400 fågelarter som finns i deltat, tillsammans med omkring 160 reptilarter, 40 amfibiearter och 70 olika fiskarter. Här finns också omkring 200 000 däggdjur, bland annat elefanter, giraffer, zebror, gnuer och flodhästar.

Med en mysig lodge som bas gör vi varje dag flera spännande safariturer med gott om djurmöten och fototillfällen där vi fångar ögonblicket i stunden. Mitt på dagen gör vi avbrott för en god lunch och genomgång av djurmöten med fototips.

Läs mer om Fotosafari i Botswana

Kalahariöknen, Botswana

Surikat, brun hyena, schakal och Kalaharilejon, sistnämnda med påtagligt långa ben, är några av de djur som bildar unika upplevelser och fotomotiv i Kalaharis speciella ökenljus. Stäpp, savann, saltsjöar och sanddyner i olika nyanser av gult, orange och rostrött präglar landskapet. Möjligheterna för fina bildkompositioner i Kalahariöknen är i det närmaste oändliga!

Kalahari är Afrikas äldsta landskap, ligger omkring 1 000 meter över havet och har en yta på omkring en miljon kvadratkilometer. Området sträcker sig genom Namibia, Botswana och Sydafrika och är minst sagt glest befolkat – inte ens två invånare per kvadratkilometer! Trots det generellt torra klimatet och brist på dricksvatten är Kalahariöknen rikt på både växter och djur som har lärt sig att anpassa sig till den extrema miljön.

Makgadikgadislätten i Botswana, som vi besöker på NaturResors Fotosafari i Botswana med Kalahariöknen och Okavangodeltat, är världens största saltöken. Namnet Makgadikgadi betyder ”Det stora Ingenting”, men efter vinterns regn förvandlas denna till synes oändliga slätt till en artrik oas med flera vattendrag.

Varje år förflyttar sig omkring 30 000 zebror över denna saltöken, vilket betyder att det är Afrikas största djurmigration efter gnuernas vandring i Kenya och Tanzania. Detta kan man uppleva på vår resa Fotosafari Kenya

Även fågellivet i Kalahariöknen är rikt med ökenlevande arter som struts, flyghöns och sjöfåglar som ibis, änder, gäss, storkar och stora flockar av flamingos.

Kalahariöknen är en sällsam naturupplevelse, inte bara för den som är fotointresserad. Fördelen med att resa med NaturResor och den erfarne reseledaren och naturfotografen Annelie Utter är att du får veta mycket om Botswanas djur och natur. Varje dag samlas deltagarna och pratar igenom och artbestämmer dagens djurmöten.

Även i nattens mörker är Kalahariöknen en alldeles särskild upplevelse med total tystnad och en stjärnhimmel som inte störs av civilisationens ljus.

Läs mer om Fotosafari i Botswana

Giraffantilop / Giraffgasell  (Litocranius walleri)

Giraffantilopen kallas även gerenuk eller giraffgasell och är lätt att känna igen på sina långa ben och framför allt långa, smala hals. Namnet gerenuk är somaliska och betyder ”giraff-halsad”. På swahili heter giraffantilopen swala twiga.

Giraffantilopens päls är rödbrun, insidan av benen är vita. Huvudet är litet i förhållande till kroppen, ögonen är stora med vita ringar runt och öronen är långa och spetsiga. Mankhöjden är runt en meter. Bara hannarna har horn och dessa kan bli upp till 40 cm långa.

Giraffantilopen –  Dricker inget vatten

Giraffantilopen lever i små grupper där det är torrt – på sandiga stäpper, i halvöknar och på torr busksavann med täta busksnår. Den dricker inget vatten utan får i sig all vätska som den behöver via maten och är därför noga med att välja de bästa skotten, löven och knopparna. De är riktiga experter på att hushålla med vatten. Ofta ser man giraffgasellen stå på bakbenen och beta blad från buskarnas övre grenar och från mindre träd. Den vilar frambenen på buskarnas grenar och tar precis som girafferna sin långa, starka tunga till hjälp för att nå födan. Att tugga i sig blad som växer på närmare två meters höjd är en enkel match för giraffgasellen!

De djur som brukar jaga giraffgasellen är lejon, leopard, gepard och hyena. Kalvarna är ett byte för schakaler, pytonormar och större örnar. Om något rovdjur upptäcks i närheten brukar giraffgasellen försöka gömma sig bland buskarna genom att stå alldeles stilla. Trots sina ganska stela rörelser kan de springa förvånansvärt fort. Giraffgaseller bråkar sällan med varandra om reviren utan håller sig undan andras revir. I Somalia jagas giraffgasellens för köttets skull.

El Karama är en boskapsranch i Kenya där man kan se giraffgaseller i sin rätta miljö. Dit reser vi på NaturResors Fotosafari Kenya och har då området exklusivt för oss själva. Fantastiska fotomöjligheter förstås!

giraffantilop

giraffantilop

Läs mer om resan Fotosafari Kenya här!

Afrikansk vildhund (Lycaon pictus)

För 100 år sedan fanns det omkring en halv miljon vildhundar på den afrikanska kontinenten. Idag finns det bara omkring 3 000 individer kvar. På den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen klassas afrikansk vildhund som starkt hotad, och tillsammans med brun hyena och etiopisk varg är den afrikanska vildhunden det mest hotade av alla Afrikas rovdjur.

Att den afrikanska vildhunden har minskat så kraftigt i antal beror dels på att de drabbats hårt av sjukdomar, men också på att de under lång tid jagats av människor.  Bland världens jagande däggdjur är vildhunden en av världens effektivaste. Länge sköts alla vildhundar som kom in i nationalparkerna eftersom man tyckte att de dödade för många antiloper. Fortfarande hotas de av tjuvjakt och de händer att de fastnar i snaror som tjuvjägare placerar ut för att döda andra djur.

Den afrikanska vildhunden är avlägset släkt med tamhunden och lever i flockar om 10-20 djur på grässtäpper, savann och öppen skogsmark. Flocken består till största delen av besläktade hannar och hundarna är snabba och intensiva. Kroppslängden varierar mellan 104 och 140 cm, honor och hannar är lika stora. Pälsen är olika nyanser av brunt, med asymmetriska fläckar i brunt och svart. Varje individ har sitt eget unika fläckmönster! Medlemmarna i flocken hjälper till att skaffa föda och mata ledarparets ungar som de matar genom att spy upp nyss uppäten mat. Vildhunden är det enda hunddjur som endast äter kött och både zebror och antiloper är bytesdjur.

Att möta vildhundar är alltid en stark upplevelse. På NaturResors resa Fotosafari Botswana finns goda chanser att se både brun hyena och afrikansk vildhund! I Okavangodeltat möter vi ibland en flock som kallas för the Golden Pack eftersom de flesta av just dessa hundar är guldgula till färgen.

Afrikansk vildhund

Afrikansk vildhund

Brun Hyena (Hyaena brunnea)

I världens största saltöken Makgadigadi i Botswana, lever den sällsynta bruna hyenan. Den finns bara i södra Afrika, i torra områden som öknar och halvöknar samt torrare delar av savannen. Som asätare har den bruna hyenan, liksom alla hyenor, rykte om sig att vara ett grymt och för alla i sin omgivning ganska obehagligt djur. Att som gästande tvåbent besökare i den afrikanska vildmarken få höra det karaktäristiskt skrattande ljudet från en hyena och att få syn på den, är en alldeles speciell känsla. Så stiliga i sin rätta miljö, inte minst i mot- eller gryningsljus! På NaturResors resa Botswana, Okavango och Kalahari har vi goda chanser att se och fotografera brun hyena.

Den bruna hyenan lever ibland i flockar om 4-7 djur, men till skillnad från den fläckiga hyenan så vandrar den bruna hyenan ensam på jakt efter mindre byten. Den äter framför allt as, och ben är en stor och viktig del av födan. Ofta stjäl hyenan kadavret, eller äter upp resterna av ett djur som dödats av ett lejon. Hyenor på Skelettkusten i Namibia äter fiskar och kadaver av säl och val som spolats upp på stranden.

Trots att hyenan till utseendet påminner om en hund räknas den som ett kattdjur. Den bruna hyenans päls är brun och borstig, benen randiga. De är mellan 60 och 160 cm långa, plus svansen som är 20 till 40 cm. Tack vare den kraftiga överkroppen kan en brun hyena bära stora kadaverdelar av till exempel både giraff och zebra.

På den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen klassas brun hyena som nära hotad, och tillsammans med afrikansk vildhund och etiopisk varg hör den bruna hyenan till de mest hotade av alla Afrikas rovdjur. Uppskattningsvis finns det mellan 5 000 och 8 000 bruna hyenor kvar.

Läs mer om resan här:

Fotosafari Botswana med Okavangodeltat och Kalahariöknen