Afrikansk vildhund (Lycaon pictus)

För 100 år sedan fanns det omkring en halv miljon vildhundar på den afrikanska kontinenten. Idag finns det bara omkring 3 000 individer kvar. På den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen klassas afrikansk vildhund som starkt hotad, och tillsammans med brun hyena och etiopisk varg är den afrikanska vildhunden det mest hotade av alla Afrikas rovdjur.

Att den afrikanska vildhunden har minskat så kraftigt i antal beror dels på att de drabbats hårt av sjukdomar, men också på att de under lång tid jagats av människor.  Bland världens jagande däggdjur är vildhunden en av världens effektivaste. Länge sköts alla vildhundar som kom in i nationalparkerna eftersom man tyckte att de dödade för många antiloper. Fortfarande hotas de av tjuvjakt och de händer att de fastnar i snaror som tjuvjägare placerar ut för att döda andra djur.

Den afrikanska vildhunden är avlägset släkt med tamhunden och lever i flockar om 10-20 djur på grässtäpper, savann och öppen skogsmark. Flocken består till största delen av besläktade hannar och hundarna är snabba och intensiva. Kroppslängden varierar mellan 104 och 140 cm, honor och hannar är lika stora. Pälsen är olika nyanser av brunt, med asymmetriska fläckar i brunt och svart. Varje individ har sitt eget unika fläckmönster! Medlemmarna i flocken hjälper till att skaffa föda och mata ledarparets ungar som de matar genom att spy upp nyss uppäten mat. Vildhunden är det enda hunddjur som endast äter kött och både zebror och antiloper är bytesdjur.

Att möta vildhundar är alltid en stark upplevelse. På NaturResors resa Fotosafari Botswana finns goda chanser att se både brun hyena och afrikansk vildhund! I Okavangodeltat möter vi ibland en flock som kallas för the Golden Pack eftersom de flesta av just dessa hundar är guldgula till färgen.

Afrikansk vildhund

Afrikansk vildhund

Brun Hyena (Hyaena brunnea)

I världens största saltöken Makgadigadi i Botswana, lever den sällsynta bruna hyenan. Den finns bara i södra Afrika, i torra områden som öknar och halvöknar samt torrare delar av savannen. Som asätare har den bruna hyenan, liksom alla hyenor, rykte om sig att vara ett grymt och för alla i sin omgivning ganska obehagligt djur. Att som gästande tvåbent besökare i den afrikanska vildmarken få höra det karaktäristiskt skrattande ljudet från en hyena och att få syn på den, är en alldeles speciell känsla. Så stiliga i sin rätta miljö, inte minst i mot- eller gryningsljus! På NaturResors resa Botswana, Okavango och Kalahari har vi goda chanser att se och fotografera brun hyena.

Den bruna hyenan lever ibland i flockar om 4-7 djur, men till skillnad från den fläckiga hyenan så vandrar den bruna hyenan ensam på jakt efter mindre byten. Den äter framför allt as, och ben är en stor och viktig del av födan. Ofta stjäl hyenan kadavret, eller äter upp resterna av ett djur som dödats av ett lejon. Hyenor på Skelettkusten i Namibia äter fiskar och kadaver av säl och val som spolats upp på stranden.

Trots att hyenan till utseendet påminner om en hund räknas den som ett kattdjur. Den bruna hyenans päls är brun och borstig, benen randiga. De är mellan 60 och 160 cm långa, plus svansen som är 20 till 40 cm. Tack vare den kraftiga överkroppen kan en brun hyena bära stora kadaverdelar av till exempel både giraff och zebra.

På den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen klassas brun hyena som nära hotad, och tillsammans med afrikansk vildhund och etiopisk varg hör den bruna hyenan till de mest hotade av alla Afrikas rovdjur. Uppskattningsvis finns det mellan 5 000 och 8 000 bruna hyenor kvar.

Läs mer om resan här:

Fotosafari Botswana med Okavangodeltat och Kalahariöknen

Strimmig gnu (Connochaetes taurinus)

Den årliga gnumigrationen över Östafrikas savanner är ett av naturens verkligt stora skådespel och något du får uppleva på NaturResors Fotosafari Kenya

Gnuerna ses oftast som ”en i mängden” men om man granskar varje strimmig gnu lite närmare så har de en ganska så lustig uppsyn. Strimmig gnu lever i östra Afrika. Pälsen är gråbrun med svartblåa strimmor på kroppens sidor. Ett utmärkande drag, och fint att fotografera i motljus, är gnuernas vita skägg, långa hårtofsar på nosen, strupen och bröstet. Både kon och tjuren har horn.

Bara i Serengeti föds omkring 400 000 gnuer varje år. När gnukalven föds kan den resa sig redan efter några få minuter vilket är fortare än hos något annat hovdjur. Men många faror lurar på savannen. Lejon, hyenor och andra rovdjur tar många kalvar.

Strimmig gnu – En flock kan rymma 100 000 djur

Gnuerna lever i stora flockar på savannen. En flock kan rymma så mycket som 100 000 djur. De klassificeras som gräsätande antiloper och äter nästan enbart gräs, helst kort gräs. De är beroende av att få tag på vatten varje dag och mitt på dagen när det är som varmast ser man dem gå mellan olika vattenhål. De betar mer när det är lite svalare. För att inte bli överhettade rullar de sig i lera.

Gnuerna är kända för sin årliga vandring mellan olika betesmarker. Över en miljon gnuer samt ytterligare några hundra tusen zebror och antiloper vandrar från Masai Mara i Kenya över gränsen till Serengeti i Tanzania. Då är vi på NaturResor där! Den långa vandringenär en lång och farofylld färd då flera tusen gnuer drunknar, blir uppätna av krokodiler eller trampas ihjäl när de måste korsa floder. Dessutom lurar ständigt hungriga rovdjur i närheten. På NaturResors Fotosafari Kenya bor vi i ett par nätter precis vid Mara River och hoppas få se denna maffiga händelse från första parkett.

Läppbjörn – björnen Baloo (Melursus ursinus)

Att läppbjörn heter bhalu på hindi fick förstås ge namn åt björnen Baloo i Rudyard Kiplings novellsamling Djungelboken från 1894. I boken är Baloo en klok björn, i Disneyfilmen Djungelboken är han som bekant mer bohemisk och inte alltid så smart.

Verklighetens läppbjörn lever i torra skogar och gräsmarker i Indien och Nepal och har dessvärre i många olika sammanhang fångats och tränats till att uppträda som cirkusbjörn.

Läppbjörnen blir mellan 150 cm och 190 cm lång. Pälsen är mörkt brun eller svart. Den har stora läppar, saknar två framtänder och har en lång tunga som den fångar insekter, främst termiter, med. Frukt, ägg, bär och honung är annat som läppbjörnen gärna ser på menyn. Trots sina vassa tänder och klor äter läppbjörnen inga stora djur, men klorna är ett bra skydd mot tigrar. En tiger anfaller ogärna en läppbjörn då ett slag från läppbjörnen kan vara förödande.

Läppbjörnen kan bli upp till 30 år. Som alla björnar lever läppbjörnen ensam, utom björnmammorna som har sina ungar hos sig i två-tre år. Läppbjörnen går inte i ide.

På den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen klassas läppbjörnen som sårbar och stammen minskar. Antalet läppbjörnar uppskattas vara omkring 20 000. Det främsta hotet är skogsavverkning och tjuvjakt.

Att se läppbjörn i det vilda är ganska ovanligt och man måste veta var man ska leta. Ett av de bästa ställena i världen att se läppbjörn i sin naturliga miljö är i nationalparken Satpura i hjärtat av Indien. Det är en vild, vacker och rätt så okänd trakt med sandstensklippor, vattenfall, djupa raviner och skog. Satpura – Läppbjörnens djungel finns som tillval på NaturResors resa Tigersafari Indien och är ett unikt tillfälle att se läppbjörn. Djuren är som mest aktiva i gryningen och då är också fotoljuset optimalt.

Läppbjörn

Puma – världens fjärde största kattdjur 

Puma, chile

Namnet puma (Puma concolor) kommer från indianspråket quechua. Ibland kallas puman för bergslejon vilket antyder något om dess livsmiljö på prärien och i klippiga bergstrakter i Nord- och Sydamerika. Sydamerikanska pumor lever av lamasläktingarna guanacos och vikunjas.

En pumahanne väger omkring 70 kg men kan väga så mycket som 100 kg, en hona mellan 30 och 50 kg. Ögonen är stora och morrhåren långa och iögonfallande stora.

Puman är världens fjärde största kattdjur efter tiger, lejon och jaguar. Genetiskt är puman faktiskt närmare släkt med tamkatter än med leoparder och lejon. Den spinner precis som en tamkatt!

Fotografera puma på vår Fotoresa till Chiles pumor

Jätteutter (Pteronura brasiliensis)

Jätteutter

”Vilka sköna lirare!” är en känsla som brukar infinna sig vid närkontakt med en jätteutter-familj som busar i vattnet. Detta lekfulla mårddjur är det största av världens 13 utter-arter och lever bland annat i Pantanals träskmarker. Just Pantanal i Brasilien är ett av de bästa ställena i världen för att se jätteutter. Hit reser vi på NaturResors fotoresa till Pantanal – jaguarernas land.

På spanska kallas jätteuttern för lobo del rio, vilket betyder ”flodens varg”. Jätteuttern kan bli upp till 180 cm lång och väga 35 kg. Den gräver sina bohålor på stränder vid floder och har ofta flera olika bon som den förflyttar sig mellan under dagen. En del av tiden tillbringar den i vattnet i jakt på mat men 80% av dess livstid spenderas på land. Jätteuttern äter nästan bara fisk och fångar en fisk ungefär var tionde minut – upp till 25 kg per dag!

Det är ständigt fart och fläkt bland jätteuttrarna och de är spännande och roliga att komma in på livet. De lever i familjegrupper med upp till 10 individer och är mycket sociala. Ungarna kan inte simma utan bärs i munnen av andra individer men lär sig simma snabbt. Hela gruppen hjälps åt att ta hand om ungarna. Det är väldigt många ljud i jätteutterfamiljen och ibland låter ungarna som människobarn när de säger ma ma och da da! Alla jätteuttrar älskar att leka!

Jätteuttern är klassad som hotad på den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen. Dess naturliga fiender är anakonda, kajman och jaguar, men människan är ett betydligt större hot. Dagaktiva och ljudliga som jätteuttrarna är, är det lätt för jägare att hitta dem och jätteuttern har jagats hårt för pälsens skull. På 1960-talet dödades mer än 1 000 jätteuttrar årligen bara i Brasilien. Idag räknar man med att det finns omkring 1 000 jätteuttrar kvar i världen.

Få närkontakt med jätteutter på Fotoresa Pantanal –  jaguarernas land 

Jaguar – Det tredje största kattdjuret

Den stiliga jaguaren är det tredje största kattdjuret i världen. Arten har ett stort utbredningsområde från norra Argentina till norra Mexiko. Pantanal i Brasilien är förmodligen världen bästa ställe att se jaguar i sin rätta miljö. Jaguaren lever i regnskogen och trivs särskilt bra nära vatten. Varma dagar kan man se dem ligga och svalka sig längs flodbankar och andra vattendrag.

Namnet jaguar kommer från ett indianskt ord, yaguara, som betyder ungefär ”den som dödar med ett språng”. Jaguaren har ovanligt starka käkar och biter sitt byte över skallen mellan öronen, till skillnad mot till exempel lejon och tigrar som hänger sig fast vid bytets hals eller nacke. Eftersom jaguarer både klättrar i träd och är goda simmare fångar de en mängd olika sorters byten. Jaguaren är den enda av de stora kattdjuren som inte ryter och dess karaktäristiska fläckar är större än leopardens. Hannarna kan bli drygt två meter långa och väger omkring 130 kilo. De största jaguarerna finns i Pantanal i Brasilien, dit vi reser på Naturresors Fotoresa Pantanal – jaguarernas land. Här har man faktiskt stött på en jaguar på 159 kilo! Honorna är lite mindre.

Jaguaren är klassad som hotad på den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen. På 1960- och 70-talen exporterades mer än 15 000 jaguarskinn årligen bara från Brasilien. Idag är all jakt förbjuden, men illegal jakt förekommer fortfarande. Avverkningen av regnskogen där jaguaren lever är ett stort hot mot arten idag, liksom konflikter med boskapsägare. Att jobba för att bevara regnskogen kan ge ranchägarna extrainkomster eftersom många besökare vill uppleva levande jaguarer. Världsnaturfonden WWF uppskattar att det finns cirka 15 000 jaguarer kvar i världen.

På vår Fotoresa Pantanal –  jaguarernas land  väntar nära möten med jaguarer, jätteutter, kapybara, kajmaner, jättemyrslok, tapir, näsbjörn och vrålapor. Häng med!

Surikat (Suricata suricatta)

surikat

Det lilla charmiga däggdjuret surikat lever i de torraste delarna av södra Afrika, bland annat i Kalahariöknen i Botswana och i Sydafrika.

När solen går upp så vaknar surikaterna, en mulen dag sover de kanske lite längre. De kommer upp hur sina hålor och ställer sig och spejar. Är där några schakaler eller rovfåglar i närheten?

Surikaterna är sociala rovdjur som är aktiva på dagen. De lever i stora kolonier med upp till 50 individer där alla hjälps åt att ta hand om ungarna och vakta reviret. På sina två ben sträcker sig ”vakterna” upp och spanar efter fiender. Vid fara varnar vakten med höga rop så att gruppen kan söka skydd i sina underjordiska hålor.

Surikater – vassa klor och vassa tänder

Surikater har en kroppslängd på omkring 25 centimeter och till det en cirka 25 centimeter lång svans med slät päls. De har långa klor och trots att de kan gräva själva utnyttjar de oftast befintliga bon av jordekorrar som de bara behöver utvidga. Födan består av insekter, mindre fåglar, grodor, ödlor och skorpioner. När surikater angriper en skorpion siktar de på att bita av dess stjärt med sina vassa tänder.

På NaturResors resor Botswana, Okavango och Kalahari samt Safari Sydafrika kommer du att kunna fotografera surikater på riktigt nära håll! Tillsammans med en lokal surikat-kännare åker vi ut i öknen tidigt på morgonen, sätter oss ned eller lägger oss på mage och väntar på att surikaterna ska komma upp ur sina hålor. Just här saknar de rädsla för människor och vi får alldeles unika fototillfällen! Annelie har till och med haft en surikat som satte sig på hennes ben för att komma högre upp under en spaning!

När det gäller objektiv till din kamera så kommer en vidvinkel väl till pass här eftersom surikaterna kommer väldigt nära. En 100-400 mm zoom är också bra att ha.

Glädjande nog anses surikaterna inte vara utrotningshotade. Att se dem stå på vakt, jaga insekter eller sola magen i sin naturliga miljö är ett minne för livet!

På våra resor Fotosafari Botswana med Okavango och Kalahari samt Safari Sydafrika kommer du att kunna fotografera surikater på riktigt nära håll!

Vi fotograferar surikater i Botswana

surikat

Kattbjörn (Ailurus fulgens)

Vild kattbjörn i Nepal

Ett av världens mest sällsynta djur! Röd panda kallas även liten panda, mindre panda eller kattbjörn och är en art i familjen halvbjörnar. Det vetenskapliga namnet Ailurus betyder ”flammande katt”. Röd panda och jättepandan har en del drag gemensamma och de två arterna har tidigare förts samman till en egen familj; kattbjörnen kallades då liten panda. Numera anser man dock att jättepandan och den röda pandan tillhör olika familjer, björnar respektive halvbjörnar, och att den röda pandan är närmare släkt med tvättbjörnar.

Röd panda mäter 50-60 cm och väger 3-6 kg. Ansiktet har vita och rödbruna fält som ger ett randigt intryck. Teckningen ger ett skyddande kamouflage bland trädens röda mossor och vita lavar där de röda pandorna lever. Pälsen är lång och tjock, svart på magen och orangebrun på ryggen. Svansen är lång och yvig. Röda pandan har päls under fotsulorna också (ett drag som den delar med jättepandan och isbjörnen), vilket skyddar mot kalla och hala underlag. De har korta ben och skarpa klor som är delvis indragbara. Denna egenskap har inte björnar, men är däremot vanlig hos kattdjuren.

Den röda pandan äter mest bambuskott men även andra växter, bär och frukter. Enligt den internationella naturvårdsunionen IUCN är röd panda en hotad art, främst på grund av tjuvjakt för pälsens skull och skogsavverkning.

Enda stället i världen där man kan se röd panda i vilt tillstånd är i Himalaya på mellan 2 000 och drygt 3 000 meters höjd. Hit reser vi på Expedition Röd Panda

Bengalisk tiger (Panthera tigris tigris)

Med sin vackra teckning och ståtliga utstrålning är Bengalisk tiger tveklöst det mest karismatiska av Indiens däggdjur. Den bengaliska tigern eller indisk tiger är en av fem underarter till kattdjuret tiger som endast lever i Asien. Övriga fyra underarter är sydkinesisk tiger, (finns inte längre i det vilda utan enbart i hägn), indokinesisk tiger, sibirisk tiger (kallas även Amurtiger) samt malajisk tiger (blev en egen underart först 2004, då man genom DNA-analyser av den indokinesiska tigern fann att populationen av tigrar i Malaysia skilde sig så mycket från övriga indokinesiska tigrar att den fick rangen av en egen underart).

Indien är det viktigaste tigerlandet i Asien. På hindi heter tiger bagh eller sher, sistnämnda fick ge namn åt tigern i Disneys film Djungelboken.

Bengalisk tiger

Med en kroppslängd på upp till tre meter och en vikt på 135 – 230 kg placerar sig den bengaliska tigern bland de största tigerarterna. Tigern är mest aktiv under dygnets mörka timmar och tillbringar resten av dygnet i vila. Den bengaliska tigern jagar gärna hjortar, främst sambarhjort. Den trivs i olika naturtyper och anpassar sig till sin omgivning. Tigern kan till exempel fånga fisk i mangroveträsken.

Indien är det viktigaste tigerlandet i Asien med omkring 2 200 vilda tigrar av underarten 
bengalisk tiger. Enligt den internationella naturvårdsunionen IUCN är tigern en starkt hotad art och antalet vilda tigrar har minskat dramatiskt under 1990-talet. Tjuvjakt, skogsavverkning och färre bytesdjur är de främsta anledningarna till att tigrarna minskar i antal. Om det är ont om föda händer det att en äldre eller skadad tiger attackerar människan vilket har lett till att tigern fått ett rykte om sig att vara mycket farlig – trots att andra däggdjur som leopard och elefanter tar betydligt fler människoliv.

Bästa ställena i världen att se vild tiger är i de indiska nationalparkerna Kanha, Bandhavgarh och Pench som vi besöker på vår resa: Tigersafari Indien