När Mitt i Naturen ska få en jaguar på film så ringer man Annelie Utter. Annelie delade med sig av sina erfarenheter till TV-teamet och nu är resultatet här. Joakim Odelberg reser till Pantanal, denna magiska plats som finns med på Unescos världsarvslista. Här får han också närkontakt med både kajmaner och världens största gnagare, kapybaran. Programledare: Joakim Odelberg och Linda Olofsson.
Ikväll! Mitt i Naturen om Pantanal, Brasilien. Jaguarer och Ozelotter.
Publicerat av Annelie Utter den 26 oktober 2017
På vår Fotoresa Pantanal – jaguarernas land väntar nära möten med jaguarer, jätteutter, kapybara, kajmaner, jättemyrslok, tapir, näsbjörn och vrålapor. Häng med!
”Vilka sköna lirare!” är en känsla som brukar infinna sig vid närkontakt med en jätteutter-familj som busar i vattnet. Detta lekfulla mårddjur är det största av världens 13 utter-arter och lever bland annat i Pantanals träskmarker. Just Pantanal i Brasilien är ett av de bästa ställena i världen för att se jätteutter. Hit reser vi på NaturResors fotoresa till Pantanal – jaguarernas land.
På spanska kallas jätteuttern för lobo del rio, vilket betyder ”flodens varg”. Jätteuttern kan bli upp till 180 cm lång och väga 35 kg. Den gräver sina bohålor på stränder vid floder och har ofta flera olika bon som den förflyttar sig mellan under dagen. En del av tiden tillbringar den i vattnet i jakt på mat men 80% av dess livstid spenderas på land. Jätteuttern äter nästan bara fisk och fångar en fisk ungefär var tionde minut – upp till 25 kg per dag!
Det är ständigt fart och fläkt bland jätteuttrarna och de är spännande och roliga att komma in på livet. De lever i familjegrupper med upp till 10 individer och är mycket sociala. Ungarna kan inte simma utan bärs i munnen av andra individer men lär sig simma snabbt. Hela gruppen hjälps åt att ta hand om ungarna. Det är väldigt många ljud i jätteutterfamiljen och ibland låter ungarna som människobarn när de säger ma ma och da da! Alla jätteuttrar älskar att leka!
Jätteuttern är klassad som hotad på den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen. Dess naturliga fiender är anakonda, kajman och jaguar, men människan är ett betydligt större hot. Dagaktiva och ljudliga som jätteuttrarna är, är det lätt för jägare att hitta dem och jätteuttern har jagats hårt för pälsens skull. På 1960-talet dödades mer än 1 000 jätteuttrar årligen bara i Brasilien. Idag räknar man med att det finns omkring 1 000 jätteuttrar kvar i världen.
Den stiliga jaguaren är det tredje största kattdjuret i världen. Arten har ett stort utbredningsområde från norra Argentina till norra Mexiko. Pantanal i Brasilien är förmodligen världen bästa ställe att se jaguar i sin rätta miljö. Jaguaren lever i regnskogen och trivs särskilt bra nära vatten. Varma dagar kan man se dem ligga och svalka sig längs flodbankar och andra vattendrag.
Namnet jaguar kommer från ett indianskt ord, yaguara, som betyder ungefär ”den som dödar med ett språng”. Jaguaren har ovanligt starka käkar och biter sitt byte över skallen mellan öronen, till skillnad mot till exempel lejon och tigrar som hänger sig fast vid bytets hals eller nacke. Eftersom jaguarer både klättrar i träd och är goda simmare fångar de en mängd olika sorters byten. Jaguaren är den enda av de stora kattdjuren som inte ryter och dess karaktäristiska fläckar är större än leopardens. Hannarna kan bli drygt två meter långa och väger omkring 130 kilo. De största jaguarerna finns i Pantanal i Brasilien, dit vi reser på Naturresors Fotoresa Pantanal – jaguarernas land. Här har man faktiskt stött på en jaguar på 159 kilo! Honorna är lite mindre.
Jaguaren är klassad som hotad på den internationella naturvårdsunionen IUCNs lista över hotade arter i världen. På 1960- och 70-talen exporterades mer än 15 000 jaguarskinn årligen bara från Brasilien. Idag är all jakt förbjuden, men illegal jakt förekommer fortfarande. Avverkningen av regnskogen där jaguaren lever är ett stort hot mot arten idag, liksom konflikter med boskapsägare. Att jobba för att bevara regnskogen kan ge ranchägarna extrainkomster eftersom många besökare vill uppleva levande jaguarer. Världsnaturfonden WWF uppskattar att det finns cirka 15 000 jaguarer kvar i världen.
På vår Fotoresa Pantanal – jaguarernas land väntar nära möten med jaguarer, jätteutter, kapybara, kajmaner, jättemyrslok, tapir, näsbjörn och vrålapor. Häng med!
En klassisk vy över våtmarken från den berömda Transpanthaneira road. Resan på den här 14mil långa grusvägen sätter sina spår på kroppen, men vyerna och allt man ser väger upp för den tuffa resan och vetskapen om att vi är på väg till Jaguarerna. Bilden är tagen Bilden är tagen med Nikon D4, 16-35/4 objektiv från ett skumpigt lastbilsflak när vi kör över en av alla 123 träbroar.
Vi hade många tillfällen och fotografera Jaguaren längs med Piquiri floden och all dess bifloder. Det här är en bild där denna majestätiska katten tittar ut på oss åskådare. Det är en fantastisk känsla att få se världens tredje största kattdjur i sin rätta miljö. Den största utmaningen var värmen så det gäller och dricka mycket när man sitter och väntar på att något spännande ska hända. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4 objektiv och stativ med Gimble huvud från en liten båt.
Den rödvingade aran fick vi chans och fotografera på ett fantastiskt ställe utanför en mindre stad som heter Jardim vid ett sk. ”Sinkhole”. Vi stod på olika plattformar så vi hade de allra bästa möjligheterna och foto dessa vackra fåglar i flykt, men även närbilder när fåglarna satt i träden runt om Sinkhole. Vi åkte tillbaka 3 gånger till samma ställe vilket gjorde att vi fick alla möjligheter till bra bilder och olika ljusförhållanden. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4 objektiv och stativ med Gimble huvud.
Vi hade alla hoppats och få se jättemyrsloken, men att få se en sydlig tamandua (mindre myrslok) på en av våra game drives var kanske höjdpunkten på hela resan. Vilket underbart djur! Vår guide gav oss tillåtelse och gå ur bilen så vi kunde komma närmare. Med vinden från rätt håll så lyckade vi komma rätt nära. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4 objektiv och enbensstativ.
Cowboys finns det gott om i Brasilien. Den här bilden är tagen på vår sista ranch som vi besökte som heter Aquape. Senare på kvällen hade vi även chans och fotografera cowboys som precis hade slagit upp läger för kvällen och skulle laga mat med kött, ris och bönor på gammalt vis ute i bushen. Bilden är tagen med Nikon D4, 500/4.
Besök Mats hemsida på: http://www.mbrynolfphoto.com/
Cuiabá, Brasilien 8 oktober 2014.
Jag vaknar, det är är fortfarande mörkt ute, men jag vill inte sova mer. Här på mitt hotellrum i Cuiabà, Brasilien är klockan midnatt, men min dygnsrytm säger någonting annat: Morgon! Dags för safari! Jag har fortfarande den Kenyanska tiden i kroppen och det brukar vara nu som vi ska åka ut på morgon “game drive”… ut och leta lejon, servalkatter, gnuer och annat som vår fantastiska natur kan erbjuda. Tänk vad vår planet är fantastisk! Så otroligt mycket vackert och spännande som är såväl anpassat att fungera ihop.
Gnuerna vet att de ska korsa Mara River för att det finns fräscht gräs på andra sidan floden. Drivet är så starkt att de kastar sig handlöst ner för branterna längst floden. Många faror lurar längst floden. De vet säkert att vattnet är strömt, att de måste kämpa för att orka komma över floden. Kanske vet de också att stora Nilkrokodiler väntar på årets skrovmål i det strömmande vattnet, att lejon lurar i vegetationen längs floden och att risken att skada sig i denna livsfarliga men också så livsviktiga manöver. De vet att de måste hålla ihop … i tusental … för att de ska överleva som art. De allra flesta klarar sig och fortsätter sin långa, riskfyllda vandring hela vägen in till Ngorongoro Conservation Area i Tanzania. Där ska de föda sina kalvar.
Gnuerna kommer att synkronisera sitt födande så att cirka 10.000 kalvar “sprutar ut” ur dessa kämpande djurs kroppar. Detta sker under februari månad. Även då har rovdjuren kalas! … men, men naturen är fantastisk … gnuen som art överlever och ungefär lika många gnuer, dryga två miljoner djur, kommer att göra samma vandring nästa år, och återigen igen ge liv åt krokodiler, lejon och andra rovdjur som får möjlighet att föda sig själva och sin avkomma. Ja…det är ju bara vi människor som inte riktigt passar in i denna gyllene cirkulation. Vägbygge som skär gnuernas vandringsvägar kommer att starkt påverka antalet gnuer som i sin följd påverkar lejonungarnas överlevnad… och så vidare. Hmmm… mycket att tänka på… och det är inte alltid som man kan vara stolt över sin egen art. Här om veckan var jag där…vid Mara River… tillsammans med min lilla grupp. Kenya Explorer-resenärerna. Vi fick uppleva denna intensiva “crossing” och bevittna gnuernas stora mod när de tar sig över floden.
Jag har flera timmar kvar tills det är morgon här i Brasilien. Redan i morgon bitti så tvingar jag in min kroppen i brasiliansk tidsrytm. Då ska jag och min lilla grupp upp i ottan och leta tapirer, näsbjörnar och myrslokar. Åhh … jag älskar näsbjörnar! Jag ler alltid med både mun och hjärta, när jag ser dessa ljuvliga varelser. Såg ni den fina serien om Brasiliens wildlife som sändes på svenska TV i våras? Jag gjorde lite reklam för den på NaturResors Facebook. Bland annat så skildrades lite av näsbjörnarnas liv. Mycket fint filmat.
Jag minns mitt första möte med en näsbjörnsfamilj. Jag var själv här i Brasilien, Pantanal för att reka inför kommande resor till detta viltrika område. Tyvärr såvar jag riktigt sjuk. Jag hade drabbats av Dengufeber (en virussjukdom) och hade bestämt mig för att bara vara på benen fyra timmar per dygn… och då mellan kl 5.30 – 9.30. Denna tid är djurlivet som bäst och temperaturen betydligt behagligare. Resten av dygnen tillbringade jag i sängläge. Min lokala guide Louise hade kört ut mig i mörkret denna regniga morgon och placerat mig under ett stort träd. Han visste vad han gjorde. När solens orangeröda strålar kikade fram över horisonten och regnet upphörde insåg jag att jag befann mig hos familjen Näsbjörn. Det var runt 10 familjemedlemmar som nyfiket kikade på mig och ruskade av sig regnvattnet i det magiska morgonljuset. Åhh … så lycklig jag var. Vilket otroligt privilegium! Nää… det var ingen febrig hallucination. Jag har fotobevis! … och feberhallucinationer fastnar väl inte på bild, eller???
Om några timmar anländer min grupp hit till Cuiabà, huvudstaden i staten Mato Grossos. Detta ska vara en av de allra hetaste platserna i hela Brasilien. Gästerna kommer att mötas av en temperatur på hela 37 grader när de landar!!! Ciuabà är inte den mest spännande stad så vi dra direkt när mina gäster har landat. Mot Pantanal! … och något lägre lufttemperaturer. Redan efter någon timma hoppas jag att få visa mina gäster både kajmaner, capybarer och ett rikt fågelliv. Sedan blir det bara bättre..och bättre. Jaguarer och jätteuttrar väntar på oss om några dagar.
Tur att jag var förutseende i går och köpte med litet yoghurt så att jag kunde få lite frukost här i den brasilianska natten. Nu har jag samlat kraft och väntar med spänning på att min grupp ska landa. Jag känner så gott som alla. Tolv av dem har varit med mig på tidigare resor, men med i denna grupp finns också två nya ansikten. Spännande! Min stora förhoppning är att alla ska få minnesvärda naturupplevelser, nära möten med vilda djur. Jag önskar också att de ska få ny kunskap om våra fascinerande djur och hur vi kan hjälpas åt att bevara dem i sin rätta miljö. En och annan bra bild hoppas jag att mina fotointresserade gäster ska få med sig hem… och förstås många glada skratt och lite gott vin kanske?
Läs mer om vår fotoresa till Brasiliens jaguarer >>>
Läs mer om vår safari i Kenya >>>