Att spåra noshörningar. Vår ranger heter Herberth. Han har spårat noshörningar i 6 år. En trevlig kille. Han lär oss konsten att spåra noshörning.
Man ser efter spillning, ser var hannarna har skrapat med foten för att markera revir, följer noshörningens upptrampade stigar, ser på grenar som slipats kala och mjuka efter noshörningens framfart. Ser på träden som noshörningen har skrubbat sig emot  så att det har blivit djupa märken i barken … och , ja, rangern  kommunicerar med de rangers som följer noshörningarna 24 timmar om dygnet. Svårare än så är det inte för oss att hitta noshörningarna och redan efter en kort vandring ser vi en liten grupp på tre individer. Det är hona och två ungar. Jösses vad stora de är! Jag har sett noshörningar många gånger men så här till fots känns det annorlunda kan jag lova. Vi står bara ungefär 20 meter från dessa bjässar som först kikar lite på oss men sedan lugnt betar vidare. Snart blir är det dags för ett gyttjebad och noshörningarna ser ut att njuta när det vältrar sig i en lerpöl. Plötsligt kommer en ännu större noshörning vandrande i riktning mot lerpölen. Det är en hanne på dryga två tonn! Honan med de två ungarna är inte glad över hannens visit. Hon markerar detta och det blir ett litet bråk mellan dessa bjässar. Rangern tar oss i säkerhet bakom några träd. Det här är ett speciellt ögonblick i mitt liv. Den buffliga hannen tar över pölen och vältrar sig i leran. Han ser verkligen ut att njuta, men kort därpå reser han sig ur pölen börjar gå rakt mot oss, men återigen så ser rangern till att vi är i säkerhet bakom en ny dunge. Bjässen vandrar i väg och lugnet lägrar sig runt lerpölen, och honan med de två ungarna kan återgå till sitt bad. Jag tycker att i har haft en spände eftermiddag som jag sent kommer att glömma … Och jag hoppas att noshörningarna ska få möjlighet att fortsätta att leva här på vår jord … även om det ser mörkt ut för nu. Den hänsynslösa jakten på noshörningens horn fortsätter. Vet du att ett kilo noshörningshorn kostar i dag 65 000 USD!!! … på den svarta marknaden. Så fruktansvärt sorgligt!

Nu har vi landat i Windhoek. På flygplatsen fans denna information.

Gruppbild från senaste Uganda gänget … Rolf är lite långt borta men med ändå. Tack för att ni kom.

Foto: Anneli Isakssson

God fortsättning på det nya året önskar jag er alla. Bilden är från lodgen i Uganda där vi bor just nu under gorillabesöken.

Utsikt från vårt hus. Vi ser in i Kongo. Bergen heter 4127 m och Gahinga 3474 m.

Här bor vi nu i tre nätter.

Så här såg det ut i morse när jag tog min morgonpromenad efter att ha skickat iväg min grupp för gorillavandring. Här bor vi mysigt. Fotat med min IPad.

Mamma fixar maten hemma hos Kramanjong folket i Kidepo.

Coola Karamanjong killar i Kidepo där vi var strax före jul.

Schimpansskogen, Budongo. Jag ligger här i min säng mitt i schimpansskogen. Nattens ljud är många. Ja, jag hörde till och med schimpanserna i mörkret. Jag undrar vad det var som väckte dem och fick dem att ropa ut i den kolsvarta natten. I natt har jag också hört det kusliga hesa ropen från träd hyrax. Det låter spöklikt! Nu är klockan snart halv sju och dagen börjar så smått att gry, men här inne i den täta skogen är det fortfarande mörkt. Fåglarna har just börjat sjunga lite försiktigt, men jag vet att om bara några minuter så är konserten i full gång på hög volym.

I går besökte vi våra nära släktingar schimpanserna som vi delar 98% av vår genetiska uppsättning med. Jag har under de sista tjugo åren gjort många besök hos schimpanserna i Kibale Forest, men det är första gången som jag är här i Budongo Forest. Här finns en flock på runt 80 individer, cirka 60 kilometer härifrån finns det en annan flock på cirka 120 djur. Där bedrivs det forskning. Just nu hör jag en schimpans som sparkar i plankrötterna och ropar någonting till de andra schimpanserna. Kanske säger han att det är dags att stiga upp. Jag hör det nu igen, och nu stämmer fler schimpanser in i ropen. Det är fantastiskt att uppleva alla dessa ljud från en skön säng mitt i skogen. Gurezan eller Black and White Colobus Monkey som den också kallas  ropar i kör med sina märkliga röster – Orraha, orraha, orraha … ljuder det i  den täta skogen. Jag hör tunga vingslag från stora  fåglar som flyger över min lilla stuga som inte stänger ute några ljud. Jag gissar att de var Black and White Casqued Hornbill, men jag är inte säker eftersom de inta gav något annat ljud ifrån sig än de tunga vingslagen. Nu har fågelkören kommit igång på alvar och jag hör också babianerna skälla som hundar. Det är många babianer här och de kommer väldigt nära oss. I går hade vi besök av en mycket söt Red Tail Monkey. Den har en lång röd svans och ett näpet ansikte med en teckning som liknar ett vitt hjärta runt munnen.

Nu ser jag lite ljus mellan trädtopparna och det är snart dags att äta frukost. Även kökspersonalens röster har blandat sig med fågelkörens sång. Dags för oss att stiga upp … och jag tror att även alla schimpanserna nu har lämnat sina sovplatser uppe i träden för att leta efter frukost. Jag och min lilla grupp ska idag packa ihop och resa några timmar söderut. Vi ska leta noshörningar till fots. Det ska bli spännande.